Juli 2016
- Fasen, grabbar, ni fattar inte vad ni har här! Det här är unikt. Det är som om man var utomlands.
Men det är vi inte. Vi befinner oss på Rivöfjorden, just söder om Göta Älvs utflöde i det stora havet i väster. Göteborgs hamn syns på Hisingen i fjärran. Vingarna till ett tiotal vindkraftverk ute på Rivöfjorden snurrar i jämn takt i den sydvästliga vinden. Det känns långt ifrån den exotiska bilden av ett paddelparadis på helt andra breddgrader. Men Joakim Kramer är från Stockholm och visst, han har ändå åkt en bit, framför allt i västlig riktning, för att få paddla i saltstänkta vatten.
Vi har just avlagt en ganska monoton paddelsträcka som börjar nedanför Göteborgs kanotförenings ärevördiga lokaler från 1911 på Saltholmen och sträcker sig över Rivöfjorden till just Rivö, en obebodd, karg liten ö; nordligaste utpost i denna Göteborgs södra skärgård. Bo Ignell är också med. Han är sedan början på 90-talet medlem i och har kajakplats på Göteborgs Kanotförening. Han njuter av att så smidigt kunna ta sig ut i skärgården och kunna paddla till kanotföreningens egen ö Valö – bortsett från ögruppen Tistlarna så långt söderut man kan komma i den södra skärgården – med fyr, fyrvaktarbostad och diverse småstugor där medlemmar kan bo för 75 kronor natten.
- Det är fantastiskt på våren, när den första värmen kommer, att bara paddla ut helt själv och bo därute en eller två nätter.
Bo Ignell ser nöjd ut där han sitter mellan Asperö och Rivö i sin röda kajak iklädd grå keps och mörka solglasögon. Han pratar mycket och gärna om de olika öarna i skärgården, deras respektive särprägel, om öarnas fördelar och nackdelar för paddlare. Han är en perfekt cicero, och även om jag varit en hel del i södra skärgården har jag aldrig tidigare besökt den med kajak och därmed inte haft tillgång till dess mer dolda pärlor.
– Rivö har mängder av små fina stränder där det är perfekt att slå upp tältet. Och det en kvarts paddling från Göteborg,
Men idag ska vi längre. Solen lyser så där lagom starkt. Skira moln hindrar dess strålar från att steka utsatta paddlare. Bakom Asperö och Brännö är det dessutom lä. Bara låta kajakerna klyva vattenmassorna längs en av Rivös långa, ljusa sandstränder, se hur de middagströtta svanarna vaknar till liv ur sina dvala för att kliva ut i vattnet och paddla sig fram med perfekta paddelfötter. Vi drar ändå ifrån dem. Tar oss emellan Asperös hamn med sin typiska skärgårdsbebyggelse och Brännö Rödsten. Både Bo och jag berättar för Joakim att Brännö har sin särprägel och image som kulturön i skärgården. Här bor året runt eller under sommarhalvåret många av Göteborgs mer kända kulturpersonligheter; den är känd som den mest ”alternativa” och bohemiska av öarna.
Vi går inte i land. Dels finns det ingen bra strand på denna sidan ön, dels är det en av öarna man kan utan och innan. Vi fortsätter istället ner längs rännan mellan Brännö och Köpstadsö och tar oss upp mot Styrsö, huvudön i den södra skärgården. De majestätiska trävillorna bildar silhuett ut mot Snobbrännan och vittnar om vilken ö de ståndsmässiga och rika göteborgarna valde vid förra sekelskiftet.
Ute i Snobbrännan har båtar i långa tider tävlat om att bräcka varandra i form av skönhet och fart. Så också nu. Vi är inte sena att beklaga oss över de motorbåtar som vrålar förbi.
Vid Styrsö Bratten håller just två av Styrsöbolagets reguljära färjor på att lägga till. Vi avvaktar i solgasset. Fortsätter sen längs Styrsös kustlinje söderut. På andra sidan sundet ligger Donsö, den kanske för besökaren minst exotiska av öarna: ett nutida fiske- och rederisamhälle med stark religiös prägel – över en tredjedel av öns drygt 1500 invånare är medlemmar i Donsö missionskyrka.
Vi lämnar dock civilisationen bakom oss. Vi har ju kajaker och kan ta oss vart vi vill – paddlar västerut till Stora Rävholmen, så långt man kan komma innan det ändlösa havet tar vid. I det smala gattet mellan Styrsö och Stora Rävholmen tronar dock Vinga i fjärran med sin klassiska fyrsilhuett. Ute på västerhavet dånar sjön in från sydväst. Det blåser kanske 7-8 sekundmeter men med västkustens öppna ytor blir vågorna stora. Vi drar ut i gemensam trupp, attackerar likt stridspiloter vågorna som trycker upp kajakerna som ögonblicket efter dunsar ner i nästa vågdal. På något sätt handlar det både om att gå i klinch med sjön och samtidigt försöka bli vän med den. Krig och fred på samma gång.
Efter några hundra meter måste vi väja österut för att ta oss in i den djupa vik vid vars strand vi ska slå läger. Sjön driver på, men efter hand klingar vågorna av, blir mjukare, mer följsamma. Vi surfar behagligt in mot stranden. Den består av ren sandbotten och kristallklart vatten. Känns chockerande att man är så nära industristaden Göteborg med älvens smutsgråa vatten som pumpar rätt ut i havet.
Vi slår upp våra tält och sätter oss sen på en klippavsats bortanför stranden. Äter lite lätt. Filurar.
- Det här med själva paddlandet är egentligen överskattat, säger Bosse. Särskilt när man är på platser man varit på många gånger. Det skönaste är egentligen att slå läger, vandra runt på öarna och ha det gott.
Nästa dag bestämmer vi oss för att ha Stora Rävholmen som basläger och dra på dagstur ner till Valö och tillbaka. Vi paddlar på i jämn rytm väster om Vrångö, den sista bebodda ön i södra skärgården med 364 invånare, känd för sina badstränder och promenadstråk. Några hundra meter söder om Vrångö vilar en liten bullig ö i havet.
- Det här är Kungsö, berättar Bosse. Här är fullkomligt belamrat med fritidsbåtar i maj, juni och slutet på augusti. Då ligger grilloset tätt kring ön…
Vi tar oss över till Valö, går iland inne i viken som vetter mot norr. Vandrar över ön till dess södra ände där fyren ståtar mot himlen omgiven av små stugor. Göteborgs Kanotförening arrenderar sedan 1936 marken på ön av kommunen och äger fem byggnader. Det är i någon av dem Bosse brukar bo när han drar hit ut själv. Nu går vi bara in i själva fyrvaktarbostaden. I ett av rummen hänger porträtt av öns fyrmästare genom åren. Ett av dem visar Carl-Gunnar Taube, Evert Taubes far, som var fyrmästare på ön 1885-89 innan han blev detsamma på Vinga där Evert sen föddes 1890. Måhända blev vår mest berömde vissångare tillverkad på just Valö?
Framåt kvällen paddlar vi tillbaka mot vårt läger på Stora Rävholmen. Vi har sett rätt mycket av Göteborgs södra skärgård under bara två dagar. En tvättäkta hemester. Förutom för Jocke från Stockholm då. För honom är det exotiskt värre. Salta vatten och obebodda karga öar med sandvita stränder. Just utanför staden Göteborg.
SÖDRA SKÄRGÅRDEN FAKTA
Resa hit:
1. Du kan hyra både kajak och SUP på Långedrags kajakuthyrning – http://www.langedragskajakuthyrning.n.nu/ – som har öppet året om och ligger längst in vid kajakbryggan i Hinsholmskilens småbåtshamn vid Tandkullegatan. Spårvagnshållplats Hinsholmen med spårvagn 11. Priset för en enmanskajak eller SUP är 750 kr/helg, tvåmannakajak kostar 1100 kr för en helg.
2.Vill du paddla med guide kan du kontakta Escape Outdoors – www.escapeoutdoors.se – på Önnereds Bryggväg 93 i Västra Frölunda. Ta dig hit med buss 94 från Frölunda torg, hållplats Önnereds brygga. Grundpriset för guide och utrustning för grupper om minst 5 personer är 795 kr/person för drygt 3 timmar. De har också turer utlagda på nätet där man kan anmäla sig individuellt.
3. Du kan också bli medlem i Göteborgs kanotförening på Saltholmen för 500 kr/år – www.gkf.info. De har några lånekajaker som man som medlem kan låna. Här finns också plats, men det är lång kötid, för att ha sin egen kajak. Som medlem kan man övernatta i stugor på Valö för 75 kr/natt och det anordnas normalt sett många aktiviteter i klubbens regi.
Att bo:
- Tälta är ju alltid trevligt och gratis och extremt rätt i Corona-tider. Allemansrätten gäller här som överallt. Stora Rävholmen och Rivö har fina och hyfsat skyddade platser för tält. På de mer kända och befolkade öarna, som Styrsö, Brännö och Vrångö kan det vara svårare att hitta platser, men där det finns stränder kan man i allmänhet också hitta platser för ett tält. Galterö och delar av Styrsö är naturreservat där man inte får tälta. Känsö är ett miltärområde där man måste ha tillstånd för att gå iland.
- Vill man bo mera bekvämt och i dessa tider stödja det lokala näringslivet kan man bo på Pensionat Styrsö Skäret på Styrsö (www.pensionatskaret.se). På Brännö kan man välja mellan Brännö Värdshus (www.brannovardshus.se) och Brännö Varv (www.brannovarv.se.). På Vrångö erbjuder man boende i sjöbod (https://kajkantenvrango.se/boende-pa-kajkanten/) och på Donsö kan man bo på Isbolaget (www.isbolaget.com).
Att äta:
- Sprit- eller gasolkök och laga mat ute med bra råvaror smakar mumma och är billigt. En liten grill får ju också plats i eller på en kajak. Livsmedelsaffärer finns på Brännö, Asperö, Styrsö och Vrångö.
- Äta gott och kravmärkt gör man på Pensionat Styrsö Skäret. På Café Öbergska, just bakom Styrsö Brattens hållplats för skärgårdsbåtarna, serveras enklare mat, gärna inmundigad i deras härliga trädgård på behörigt avstånd från varandra. Skärgårdens Café på Vrångö har i dessa corona-tider öppet fredag-söndag. På Donsö kan man äta på Isbolaget.
Övrigt:
– Säkerhetstänk och paddelkunskap är viktiga förutsättningar för att ge sig ut i kajak på havet. Tänk på att vädret kan ändra sig snabbt och att västerhavet ligger utanför skärgården och pressar på. Finns dock en hel del möjligheter att paddla skyddat när man väl tagit sig över Rivöfjorden.
– Gå omkring på öarna och upptäck deras olika egenskaper! Här finns väldigt mycket spännande historia och kultur! Om du skaffar tillstånd för att besöka Känsö är ju den i dessa Corona-tider den mest intressanta ön att besöka. Här anlades i början på 1800-talet en karantänsanläggning där i epdemi-tider alla handelsfartyg fick lägga till. Lasten renades och alla sjukdomsfall ombord isolerades på ön. Anläggningen avvecklades inte förrän 1934 och alla byggnader finns kvar. Världsunik är den s k Parloiren nere i hamnen där man hade den första kontakten med besättningar från de utländska fartygen.
– Njut och ta det lugnt! Avstånden är korta i Göteborgs södra skärgård och här finns alla förutsättningar för det man kallar ”soft adventure”.