Juni 2018
Allt fler tar klimathotet på allvar och väljer tåget, även på semestern. Dessutom växer försäljningen av elcyklar så det knakar.
Längs västkusten skapar Kattegattleden och Öresundståget ovanligt bra förutsättningar för att resa fossilfritt med både cykel och tåg.
Egentligen borde jag börja vid punkt noll. Inne i centrala Göteborg. Där Kattegattleden, en 395 km lång cykelled mellan Göteborg och Helsingborg, Sveriges första nationella cykelled och 2018 utnämnd till årets cykelled i Europa, börjar. Eller slutar, beroende på vilken riktning man cyklar i. Men jag tar mig till punkten på leden som ligger närmast mitt hem – Grimmeredsmotet. Och där, just efter att ha passerat över den mullrande motorljudsmattan på Västerleden, står en skylt. Mörkröd och rektangulär med ett cykelemblem, siffran 1 och Kattegattleden i vitt.
Jag är ute på kortsemester och tar inte flyget för en upplevelsehelg i London. Jag kör fossilfri hemester med cykel och tåg mellan Göteborg och Varberg. Den extrema majvärmen och lite brist på tid gör att jag första dagen tänker cykla Kattegattledens dryga sex mil mellan Göteborg och Kungsbacka, sen hoppa på Öresundståget med cykeln ner till Varberg. Dag två cyklar jag så 6,5 mil norrut längs Kattegattleden till Kungsbacka och sen pendeltåget tillbaka till Göteborg.
Det är morgon och solen lyser redan starkt. Den skapar en värme som tycks ha bedarrat en aning och nu ligger på mer normal maj-nivå, inte dallrar strax under 30-strecket som under den senaste veckan. En värmebölja som välkomnas av många, men som får andra med klimatångest att lite tappa fattningen och än mer undra vad det är människan egentligen åstadkommer. Mitt i denna värmebölja kommer så ett nytt larm: isarna på Arktis krymper mer drastiskt än man hittills insett.
Fler och fler börjar dock ta klimatförändringarna på allvar, inte bara i ord utan också i handling. Förra sommaren skrev forskare, men också kändisar som Malena Ernman, Heidi Andersson och Björn Ferry, under ett upprop i DN där de väljer bort flyget för att mota klimatkrisen i grind. Under vintern följde så en intensiv debatt i media om svenska folkets ohejdade flyg(o)vanor. Våra flygresor har mer än fördubblats sen början på 90-talet och uppgick 2017 till närmare 47 miljoner resor till och från Sverige.
I kölvattnet av den debatten har så efterfrågan på tågresor inte bara inom Sverige utan också till utlandet ökat, även om det när det gäller utlandsresor är från väldigt låga siffror och efterfrågan är försvinnande liten jämfört med flyget.
Utöver detta har försäljningen av elcyklar ökat dramatiskt, 2017 med 50%. Det vid årsskiftet införda bidraget för inköp av elcykel har ytterligare ökat på efterfrågan rejält. Kan elcykeln innebära det genombrott för cykelpendlandet som har låtit vänta på sig, eller blir det bara ytterligare en pryl som samlar damm i källaren?
Jag nästan flyger(!) fram längs delen av Kattegattleden som går på den gamla Säröbanan. Trots att jag ingen elcykel har. Men jag har vinden i ryggen och jag har tagit min retroracer från 1962.
Det är fredag morgon och antalet flanörer till fots är ganska få, cyklisterna desto fler. Anna-Karin Larsen kommer farande på elcykel i riktning Göteborg. Hon cykelpendlar från Billdal till jobbet i Högsbo varje dag året runt och har så gjort i några år. Utan elcykel hade hon aldrig börjat cykelpendla.
- Från början var det mycket en miljögrej, men nu får jag abstinens om jag inte cyklar. Det har blivit som en slags meditation.
Och även om hon tycker sig märka att antalet cyklister faktiskt minskat – vilket cykelstatistik i Göteborg bekräftar – ser hon att antalet elcyklar ökat rejält. Så pratar vi om det smått tragikomiska i att vi nu tillsammans med så många nyttjar den vackra Säröleden för cykel, trots att den fram till 1965 var en tågbana som lades ner för att ytterligare ge utrymme för den expanderande bilismen.
- Ja, säger Anna-Karin Larsen, tänk att min mamma stod här och lyssnade på visselsignalen från tåget när det körde förbi.
Jag lyfter upp cykeln på perrongen i Kungsbacka strax efter klockan ett, några minuter innan Öresundståget mot Köpenhamn anländer. Dörrarna med en stor cykel tvärsöver öppnas och jag rullar in cykeln och spänner fast den längs sätena. I mån av plats får man ta med cykel ombord; max nio cyklar får plats i varje tågset. Det här känns ju nästan självklart i ett land som säger sig satsa på klimat och hållbarhet, men Öresundståget är i stort sett det enda större tågbolaget i Sverige som tillåter vanlig cykel ombord. På bland annat SJ, MTR Express och Snälltåget är det omöjligt att ta med en cykel såtillvida den inte är hopfällbar eller nerpackad i en väska.
- På snabbtågen prioriterar vi säten, inte plats för cykel, förklarar Erica Kronhöffer, hållbarhetschef på SJ.
När jag kontrar med att man inte kan ta med en cykel på SJ oavsett vilket slags tåg det handlar om, tvekar hon en smula:
- Ja, jo, om du inte kan ta den i en väska då…
Så fortsätter hon mer distinkt:
- Frågan kring cykel på våra tåg är på bordet eftersom efterfrågan ökat – även om den inte ökat så mycket som ibland hävdas – men vi har inte fattat beslut, så jag kan inte säga nåt än. Jag förstår såklart att man vill ta med sin egen cykel och vi tittar på möjligheterna när det gäller nya fordonsflottor.
En färsk SIFO-undersökning visar att 42% av svenska folket skulle cykelpendla mer om man bara smidigt kunde ta med cykeln på kollektivtrafiken. Vid årsskiftet kom också Tillväxtverket med en rapport på uppdrag åt regeringen som visade på vilken ekonomisk tillväxtpotential som ligger i cykelturismen – men då är det nödvändigt att både utveckla cykellederna och inkludera cykeln som en naturlig del i kollektivtrafiken.
- Som individ handlar det om att välja rätt och då primärt ta tåg, buss och cykel, och då krävs en hel kedja som är hållbar, medger Erica Kronhöffer.
Så länge SJ och andra aktörer vägrar att ta med normala cyklar på tåg, får alla som vill resa och semestra klimatsmart och smidigt med cykel och tåg i Sverige i stort sett nöja sig med Kattegattleden, Öresundstågen och Västsverige. Och det är inte så illa det, tänker jag när tåget efter dryga 20 minuter från Kungsbacka sakta glider in på perrongen i Varberg.
Från stationen tar jag cykelbanan några hundra meter norrut till Monarkfabriken. Redan 1908 började Birger Svensson sin karriär som cykelfabrikör här. Det var en tid när cykeln började slå igenom. När tågen sen blev elektrifierade svarade cykel och tåg tillsammans för en fossilfri transportrevolution. Aldrig någonsin tidigare hade människan kunnat transportera sig så snabbt och ändå tära på naturens resurser så förhållandevis lite. Samtidigt exploaterades oljekällorna allt mer, förbränningsmotorn utvecklades raskt, och vips så var det plötsligt läge att både flyga fram i luften och fara fram på marken och sprida tungmetaller, kväveoxider och kolväten, samt vad man länge trodde innan man visste bättre – den till synes ofarliga koldioxiden.
Utanför entrédörrarna in till Cycleeurope (ägare till Monark och Crescent) Sveriges huvudkontor står ett tiotal cyklar parkerade i cykelställ. Bilarna på parkeringen intill är avsevärt många fler. Innanför entrédörrarna tar VD Jonas Netterström emot. Han är smärt med rask energi. Han bekräftar direkt att han cyklar.
- Det måste man om man är anställd här, säger han med ett leende.
Elcykelboomen har inneburit en skjuts framåt för den svenska cykelindustrin, stadigt har andelen elcyklar i produktionen ökat.
- Vi har tillverkat elcyklar i 2 år och nu är 20-25% av sortimentet elcyklar.
Sen förtydligar han att man egentligen inte tillverkar cykeln från början till slut, det gör bara Skeppshult några mil längre söderut. Men Skeppshult gör sina cyklar i stålram; på Monarkfabriken gör man alla cyklar i aluminium och det finns enligt Jonas Netterström inga möjligheter att flytta hem även tillverkningen av aluminiumramarna. Man nöjer sig med att 85 helårsanställda och ytterligare drygt 70 anställda under högsäsongen januari till juni lackar och monterar cirka 100 000 cyklar.
Vi går in i själva fabriken. Det är fredag eftermiddag och arbetsintensiteten är låg; lackerarna har gått hem för dagen och inne i monteringshallen går anställda framför allt omkring och städar. Margaretha Karlsson, något av nestor i fabriken, sätter sig på en stol med ett framhjul som ska ekras. Hon torkar bort svett ur pannan, det är varmt, och lägger hjulet horisontellt på en maskin som matar runt det samtidigt som hon skruvar dit ekrarna.
Alla ramar och hjul kommer slutligen till slutmonteringen: sex banor där cykelramarna sakta matas framåt och blir till färdiga cyklar.
- När vi började med elcyklar använde vi bara en bana till elcykel-produktionen, nu använder vi tre. Det visar på utvecklingen, säger Jonas Netterström.
Nästa morgon bär det av norrut från Varberg på min gamla racer. Vinden har vänt och jag får den åter i ryggen. Ängs- och hagmarker passerar revy; fjärilar fladdrar omkring, humlor lyfter och landar, fåglar sjunger ikapp. Mängder av liv vibrerar i arla morgonstund, uppvisar biologisk mångfald och trotsar mänsklig enfald. Cykelbanan svänger upp längs med järnvägsspåren som tog mig ner till Varberg dagen innan. Många cyklister är redan ute på lördagsutflykt: grupper av racercyklister, familjer med vanliga, gamla cyklar. Neråt havet tronar en gammal väderkvarn på en ås. Österut flera vindkraftverk. Dåtidens och nutidens förnyelsebara energi. Däremellan den fossila energi-eran – en passus i mänsklighetens historia?
Efter Kärradal upphör det småskaliga blandlandskapet och ersätts av det vi måhända är mer vana vid. Det är stora jordbruksarealer för högproduktiv avkastning och Värö pappersmassafabrik vars rök bolmar ut ur en skorsten i rött och vitt.
Ett gäng damer kommer cyklande på väg från Åsa ner mot Varberg för att gå på kurs och lära sig paddla SUP. Varje pingst lämnar de män och barn hemma och drar iväg på nåt. För dem handlar cyklandet mer om hälsa än om miljö, men framför allt om att det är gott att umgås på cykel, mycket bättre än i bil.
- Men vi vet inte om vi orkar cykla tillbaka också. Förmodligen kommer våra män och hämtar oss med bil.
De förefaller skämmas lite när jag frågar varför de inte tar Öresundståget tillbaka. De har inte kollat möjligheten, erkänner de, men tror inte att det är något av tågen på lördagar som stannar i Åsa.
Det finns tecken på att våra transportmönster håller på att ändras, men steget är långt – flyget och bilen regerar. Det är en lång väg att vandra innan flyget betalar samma skatter som andra trafikslag, innan satsningen på infrastruktur på tåg är tillräcklig för att hindra ständiga förseningar, innan det finns nattåg direkt ner till Europa och ett biljettbokningssystem för internationella tågbiljetter som är lika lätt och smidigt som flygets.
En avhandling i miljöpsykologi av Magnus Bergqvist på Göteborgs universitet visar också att det för att få bestående resultat i klimat- och miljövänlig riktning är viktigt att sociala normer förändras: om fler och fler tar cykel istället för bil, tar tåget istället för flyg, då är vi snart beredda att själva göra samma sak. En internationell studie i miljöpsykologi visar dessutom att vi är mycket mer mottagliga för förändringar i miljövänlig riktning om de också genererar andra positiva resultat. Om vi ser att till exempel ökad cykelturism genererar tillväxt, som den gör i Halland på grund av Kattegattleden, och om elcykelpremien hjälper till att skapa jobb på Monark och Skeppshult, då hoppar vi lättare med på – ursäkta – tåget.
Kattegattleden sträcker sig tätt intill Värö bruks industriområde. Viker så av upp på en liten grusväg längs en stenmur med blommande hägg. En gammal gård med en sliten träfasad och en glasveranda med spröjsade fönster ligger på vänster sida. Täta dungar av lövskog. Det känns som när Kalle Anka, Musse Pigg och Janne Långben är på semester i 30-talets industrialiserade USA. Hur de fäller ut ett målat naturlandskap mellan husvagnen och ett getto av fabriker för att intala sig själva att de alltjämt lever i en naturlig och ekologiskt hållbar värld.
Frågan är när vi själva ska sluta intala oss detta på samma sätt som Kalle, Musse och Janne.
Frågan är när vi ska rulla ner den där låtsasfasaden och istället försöker skapa en hållbar värld som är på riktigt.