April 2018
När alpina VM i Åre drar igång den 4 februari är det för 3e gången vintersportmetropolen arrangerar världsmästerskapen. På andra sidan Åreskutan, några mil norrut i Kolåsen och Skäckerfjällen, handlar det om naturnära skidåkning i vildmarken. Långt bort från tidtagning och preparerade pister.
Johan Ahlgren och Linn Boltzius har kört elbil till Kolåsen från Åre. De langar ur alla sina grejer ur bilen. Barnen är utackorderade några dagar; mor och far ska ut i vildmarken, slå läger i Rutsdalen i hjärtat av de relativt okända Skäckerfjällen för att topptura med snowboards.
- Kolåsen ligger bara en timme från Åre så det är perfekt, elen räcker precis, säger Johan,.
Johan startade 2016 tillsammans med göteborgaren Johnn Andersson en svensk avdelning av POW, Protect Our Winters, en organisation startad 2007 av det amerikanska snowboardproffset Jeremy Jones för att kämpa mot klimatförändringarna. Johan och Linn vill även i framtiden kunna surfa på snowboards nerför orörd snö. Då är det kanske självklart att köra fossilfritt.
Vi langar på vår utrustning på den stora skidsläde som utgör Kolåsens fjällexpress, en släde med plats för drygt åtta personer som Micke Blyckert och hans fru Anna Romare Blyckert på Kolåsens fjällpensionat investerat i för att kunna köra folk in i Skäckerfjällens naturreservat, 6 kilometer från byn.
Vi sätter oss tillrätta på slädens bänkar. Micke Blyckert sätter sig i sin tur på sitt dragskepp till skoter. Han drar igång motorn. Ett moln av avgaser lägger sig över oss som sitter där bak.
Elskotrar finns än så länge inte på den svenska marknaden. Men skotern som ska ta oss in i vildmarken är åtminstone en hyfsat snål fyrtaktare. Och vi åker kollektivt. Att kunna transportera skidåkare kollektivt med skoter till Skäckerfjällens början är också ett sätt för Micke och Anna Blyckert att till Kolåsen locka mer skidåkande turister på bekostnad av alla de skoterturister som så ofta befolkar vår fjällkedja och enbart bränner fossilt bränsle istället för kalorier.
Micke och Anna Blyckert köpte Kolåsens fjällpensionat i början på 2000-talet. Lämnade hus och jobb i Stockholm och drog med sina två barn till vägs ände, drygt tio mil norr om Järpen, för att satsa på turistverksamhet i vildmarken.
Kolåsen. En liten by i Åre kommun med ett samekapell, några gårdar, flera fritidshus och ett av Sveriges äldsta fjällpensionat. Samt en magnifik utsikt. Norrut, bortanför sjön Äcklingen, sträcker sig Skäckerfjällens vilda toppar på båda sidor om Rutsälven. Åt andra hållet, några mil söderut, sticker Åreskutan upp som en gräddbakelse mitt i landskapet. På andra sidan skutan ligger Skandinaviens största skidort med preparerade pister och liftar i alla väderstreck, om en vecka åter arrangör av alpina VM. På denna sidan tar istället vildmarken vid, den mer oexploaterade naturupplevelsen.
Det kunde kanske ha blivit tvärtom. Men när järnvägen på 1800-talet drogs genom Jämtland byggdes den söder om Åreskutan genom den lilla byn Åre och västerut mot Norge, och Åre växte därmed sakta men säkert fram som Sveriges viktigaste alpina skidort. Kolåsen och Skäckerfjällen blev nåt helt annat. Trots att Kolåsen genom åren besökts av celebra gäster som Winston Churchill och prins Gustav Adolf.
- Egentligen var det nog Stenmark-febern som slog undan fötterna för den här typen av mer naturnära skidturism, säger Anna Romare Blyckert inne på pensionatet. Plötsligt skulle alla svenskar åka uppför och utför på ett fjäll med hjälp av liftar. Kolåsen hade inte längre mycket att komma med.
Innan Stenmark var det mest skidåkning på tvären som gällde i Svea rike. Såväl svenska skidlandslaget i längd som mängder av friluftsorganisationer tillhörde frekventa gäster i Kolåsen. Bland alla gamla prylar i pensionatets trapphus som minner om fornstora dar finns en avbruten gammal längdskida i trä från 1974 – symboliskt nog samma år som Ingemar Stenmark slog igenom – med massa namn från Sörmlands friluftsutbildning uppskrivna. Överst står det Göran Persson, före detta svensk statsminister.
Mycket tyder på att den naturnära fjällturismen åter lockar. Folk åker alltmer på längden och vill ha fjällsemester i lugn och ro med vit snö och en sprakande brasa. Långt borta från kommersen, intensiteten och de höga kostnaderna i alpina center som Åre, Kanske är det också ett tidens tecken att sommaren 2018, när medlemmar från Internationella skidförbundet FIS skulle komma till Åre på några dagars sammanträde inför de alpina VM-tävlingarna, då förlade man inte det mötet på något av alla hotell i själva Åre, nej, man bokade in sig på Kolåsens fjällpensionat.
Nere på sjön Äcklingen, en bit nedanför pensionatet stannar Micke Blyckert till. Han stänger av motorn. Uppifrån vägen kommer tre unga killar, Anders Olsson, Petter Platzgummer och Ville Nilsson springandes över isen med topptursutrustning i nävarna. De har också kört bil från Åre, fast utan hjälp av el. De kan nog definieras som äkta freeriders. Unga, trendriktiga skidåkare som vill ut och uppleva naturen men samtidigt söka äventyret och adrenalinkicken. Måhända en kombo av skidåkartraditionen före och efter Stenmark. De har tröttnat på att åka lift uppför och skidor nerför ett berg med tusentals andra människor. De vill vara i tystnad. De vill vara hyfsat ensamma och knata uppför ett berg med hjälp av kroppens egen energi och sen kasta sig utför samma orörda berg. Samtidigt försörjer de sig med hjälp av bar- och butiksarbete i det kommersiella center där pengarna finns: Åre.
Micke Blyckert drar åter igång skotern och vi svischar fram över sjön Äcklingen, tar oss vidare på en skogsväg som går rätt in i Skäckerfjällen. Vid Storvallen tar vägen slut. Vi lastar av alla prylar. Sätter på stighudarna under skidorna för att ta oss upp mot en av Skäckerfjällens toppar. Johan Ahlgren och Linn Boltzius tar sin pulka med all packning för att ta sig längre in i naturreservatet. Vi andra knatar något snabbare genom den orörda gammelskogen. Anders Olsson, ursprungligen från Göteborg men nu naturaliserad jämte, berättar att de började ta sig hit för två år sen, mer frekvent den här vintern när det varit mycket snö och de insett att de kan åka med Kolåsens fjällexpress.
- I vinter har vi nog varit här 10 gånger, säger han. Inget slår det här området, vare sig när det gäller skidåkning eller natur.
Vi följer ledmarkeringarna upp och nerför ett säreget landskap av små kullar mellan Rutsälven och fjälltopparna. Solen söker sig ner mellan grenverken. Belyser den lavgrå skägglaven som hänger ner som, ja, skägg, från grenarna.
Vi klättrar så uppför ett fjäll med perfekt lutning och naturliga korridorer av snö mellan sten och träd. Det är nästan som den mänskliga klåfingrigheten åter varit på plats för att anpassa naturen till våra behov, men, nej, det är bara Moder Jord själv som är ansvarig. Solen har hunnit värma upp snön och skapat ett perfekt ytlager av fuktig vårsnö. Utför fjället glider skidorna, sväng efter sväng, utan motstånd och hinder.
Jag får lova killarna att inte skriva vilket fjäll det är.
FAKTA
KOLÅSEN OCH SKÄCKERFJÄLLEN
Kolåsen är en liten by vid vägs ände i Kalls socken i Åre kommun. Här finns ett samekapell från 1847 och ett fjällhotell som byggdes 1934 istället för det gamla hotellet från 1880-talet. Kolåsen och pensionaten har genom åren haft celebra gäster som Winston Churchill, Gustav VI Adolf, Göran Persson och Anna Kinberg Batra.
Skäckerfjällen är ett mäktigt fjällområde, även kallat Lilla Sarek, cirka 6 mil fågelvägennorr om Åre. Skäckerfjällets naturreservat, där all nöjesåkning med skoter är förbjuden, omfattar nästan hela bergsmassivet samt skogarna runt omkring.
Skäckerfjällens högsta topp, Sandfjället, ligger bara 1 230 meter över havet, men skapar ändå en känsla av att vara på högfjället. Det är branta fjällsidor och stora höjdskillnader mellan de olika nivåerna.
Rutsdalen med dess älv delar Skäckerfjällen i två delar: på sydsidan växer frodig granskog, på nord-sidan är det glesa, blandade barrskogar.
Samerna har länge levt och arbetat i området. Här finns både gamla lämningar av fångstkulturen och spår av dagens renskötsel. Kalls sameby bedriver här renskötsel och i nästan hela reservatet betar renar året runt.
Skäckerfjällen är magnifika både för vandring med skidor på vinter och vår och till fots på sommar och höst. Topptursskidåkarna börjar här hitta nya, relativt outforskade sluttningar.
ATT BO
Kolåsens fjällhotell erbjuder boende i alltifrån olika rum i retrodesign, till stugor och vandrarhem. Dubbelrum på hotellet från 795 kr per person och natt inklusive frukost, 100 kr rabatt för STF-medlem. På vandrarhemmet kostar ett dubbelrum från 700 kr/natt för två personer exklusive rabatt.
Under sommarhalvåret kan man också bo på Anjans fjällstation som ligger just intill Skäckerfjällen några mil väster om Kolåsen.
ATT TA SIG DIT
Tåg till Järpen är bekvämast och klimatsmartast. Ett problem är att Åre kommun minskat på möjligheterna att åka buss till Kallsedet från Järpen där Kolåsens fjällhotell ordnar hämtservice. Det går buss endast måndag, onsdag och fredag kl 15.45 från Järpen. Om man då kommer med nattåg från Göteborg får man vänta hela dagen i Järpen alternativt ta en skiddag i t ex Åre. Morgontåget från Stockholm anländer till Järpen lagom till bussens avgång. Från Kallsedet till Järpen går det buss samma vardagar 06.55 eller 16.55.
Kolåsens fjällhotell har en bil till uthyrning i Järpen och kan eventuellt också ordna skjuts mellan Järpen och Kolåsen.